Välkommen till Snobbenkanin!

Det är med sorg i hjärtat jag skriver dessa rader. Vår fina kanin Snobben lämnade oss den 16 december 2009 för de evigt gröna ängarna. Han blev plötsligt sjuk natten mellan 13 och 14 december. Jag hörde honom stampa hårt ungefär sju gånger mitt i natten ute i köket där han hade sin bur.

På kvällen den 14 märkte vi att det hänt något med vår kanin. Han hängde kraftigt med huvudet åt höger. När husse tog upp honom i soffan ville Snobben hoppa ner efter en stund men benen bar honom inte och han ramlade ihop i en hög på golvet. Han gungade huvudet fram och tillbaka och ögonen rörde sig också fram och tillbaka på ett sätt de aldrig gjort tidigare. När han försökte gå över golvet märktes det att han liksom var förlamad i halva kroppen.

Husse talade med en bekant som är veterinär och hon rådde oss att avvakta, det kunde i bästa fall röra sig om öroninflammation, eller i värsta fall något neurologiskt.

På tisdagen fick Snobben sällskap hemma eftersom husse jobbade hemifrån med lektionsplaneringar. Vi tyckte båda att Snobben verkade lite bättre på kvällen. Han kunde dock inte hoppa ut från sin bur som förr. Han verkade ha svårt att suga vatten från sin vattenflaska så vi bestämde att nu var det dags att ge Snobben hans julklapp. Han fick en ny fin brun matskål med tassavtryck och en liten vit matta att ha utanför buren, med samma tassmönster. Nu kunde han dricka vatten från skålen. Han hade sin aptit kvar och gnagde både på morot, äpple och mandlar som han älskade.

På onsdagen var vår son febrig så han fick vara hemma från dagis och jag stannade hemma från mitt arbete. Såg att Snobben hade det svårt. Han försökte flera gånger förflytta sig runt i sin bur och upp i sin pottlåda men blev istället hängande över kanten. Han ramlade omkull flera gånger och hade svårt att ta sig upp. Han verkade dock inte ha ont och njöt märkbart när man kelade med honom.

På kvällen när husse kom hem och såg sin lille kanin ramla omkring i sin bur bestämde han att nu var det dags, nu skulle han inte lida mera.

Vi fick tag i en veterinär på Stockholms Djurklinik i Bromma som hade öppet ända till 22:00 och fick tid för avlivning klockan 20:00.

Så blev det plötsligt dags att ta farväl och för sista gången sätta Snobben i hans transportbur och åka i väg i snöovädret.

Inne hos veterinären fick vi en mycket kort kelstund innan Snobben bars ut för att få sprutan i magen. Husse ville inte vara med då. Efter en stund bars Snobben in till oss igen och lades på en teddyfilt på bordet. Så satt vi och kliade och gosade och grät om vartannat och såg hur ögonen rörde sig allt långsammare och andetagen blev lugnare och så småningom bli knappt märkbara för att till sist upphöra. Plötsligt spratt det till lite grand i vänstra baktassen, som om han tog ett sista skutt ut till en annan värld. Klockan var då ca 20:15.

Så var han borta. Vår käre kanin som inte var lik någon annan kanin. Så snäll och lugn. Det hände någon enstaka gång att han provsmakade på nån köksstol, annars gnagde han aldrig på möbler. Ett par gånger bet han av sladdar. Julgransbelysningen och telefonladdaren ville helt plötsligt inte fungera tills vi upptäckte att sladdarna var avklippta.  Inte var han en kanin som ville bitas heller, han bet husses dotter Åsa en gång när hon skulle klippa klorna, men mig eller husse bet han aldrig, man kunde i princip hantera honom hur som helst.

Det var svårt att komma hem och se hans tomma bur och det var svårt att stiga upp morgonen därpå och känna tomheten. Ingen kanin som sprang en till mötes och snodde runt fötterna på en och tiggde mariekex eller knäckebröd. Så tomt.. så tomt utan dig vår lille söte, underbare kanin.

Tror ändå att du hade ett bra kaninliv hos oss. Tänk bara vilken underbar sommar du fick i år när du kunde springa fritt runt kolonistugetomten och komma och gå som du ville. Ut på morgonen och in på kvällen. Oftast såg man dig i jordgubbslandet eller i morotslandet eller liggandes i skuggan, i skydd av de stora funkiabladen som var din favoritplats.

Tack för allt Snobben! Det kommer aldrig finnas en kanin som du igen!

Din matte

I dag fredagen den 9 oktober klockan 9:08 nedkom husses dotter Åsa med sin unge. Det blev en hanne och han väger 3770 g och är 47 cm lång.

Så man är ju inte så lite mallig över att flocken har utökats och man har blivit morbror.

GRATTIS ÅSA!

Alla bara tjatar om den här nya marsvinsfilmen så jag kände att jag måste kommentera detta.

Ska det vara så himla märkvärdigt va?

Nu måste syrrans Elvis vara bra kaxig antar jag.

Jag vill se filmer om kaniner!!!!!!!

Grattis på födelsedagen Lillhusse!

Tänk att det redan är två år sedan husse och matte kom hem med dig från BB!

Hoppas du bjuder mig på något gott ikväll? (Tips: Såg att husse hade köpt Mariekex i går!)

Fast sluta tuta i den där trumpeten du fick av min förra matte, jag får så ont i öronen !

Jag har i dag från en säker källa fått nyheten att vår flock kommer att få tillökning! Det är min syrra Åsa som är dräktig. Hon beräknar få sin kull i oktober. Ja, kull och kull, människor brukar ju inte få så stora kullar men en liten unge kan man väl ändå hoppas få bli morbror åt.

Tror matte blivit lite skendräktig för hon springer runt här hemma och boar och har tagit fram alla lillhusses babykläder och saker igen.